Ann-Charlotte: Anden i glaset / 8

Den äldre kvinnan knappade mödosamt på tangentbordet. Fiskade upp ett par blåa läsglasögonen ur sin svarta handväska, tog av sig de bruna läderhandskarna och slätade ut den tillsynes ihop skrynklade papperslappen. Sedan startade en utdragen pekfingervals. Hennes sökande efter
Selma Lagerlöfs nyårsberättelse Körkarlen gav inget skönjbart resultat. Hon pratade med sig själv, verkade bli frustrerad, pratade lite för högt, rubbade den osynliga stämningen.

Yvonne hon som vet allt om böcker, hon som vet allt om människor också för den delen var upptagen med en annan besökare.
I periferin fångade Zoe upp kvinnans dilemma och erbjöd en hjälpande hand.

Mannen med filthatten fanns på riktigt, satt snett emot honom, han kunde se hans profil. Snett bakom honom halvt gömd befann hon sig. Luca var närvarande i rummet, han kunde urskilja hennes konturer som i en slags vit dimma, inbjudande och mjukt likt ett molntäcke på drift. Änglavacker, ja det var hon. Luca kunde se utan att titta, han kunde höra utan att lyssna. Han uppfattade en skörhet,
en sårbarhet som var så oförfalskad att han nästan kunde ta på den.

Zoe hade lärt sig hur man söker på datorn, hur man söker i hyllorna. Yvonne hade varit en outtömlig brunn, en utmärkt läromästare. Yvonne, ibland tänkte hon på henne som sin andra mamma. Hon ville bli som henne när hon blev stor.
Där var den, boken hon sökte, Körkarlen, hon hade hittat den. Den äldre kvinnan verkade plötsligt känna sig hemmastad. Berättade om sin dotter som blivit stor. Talade om sin nyfunna frihet, tid som fanns. Bara för henne själv, äntligen kunde hon läsa oavbrutet igen utan att behöva bläddra tillbaka 3 sidor för att sedan läsa 5. Zoe skrattade högt.
Mannen som läste Oliver Twist tittade upp ifrån sin bok. Undrande, plirande, vattniga ögon.

Zoe frågade sig vad Ingvar tyckte om gubben Fagin? Undrade hur det kom sig att Ingvar satt här i soffan läsandes Charles Dickens verk? Hade han ett hem nu? Ingvar, han som brukade stå utanför Konsum och sälja situation Kvarnby. Namnskylten med stora bokstäver, det var så hon visste hans namn. När hon tänkte efter var det ett tag sedan hon sett honom sist. Säsongerna hade bytts ut, sommaren hade förvandlats i höst, hösten hade bytt skepnad till vinter. Tiden hade gått.