Böckerna låg med bokryggen uppåt på vagnen. Det var så de hade enats om att det skulle vara. Det underlättade att läsa titeln på det sättet. Serietidningarna med hårt omslag var väldigt populära. Vissa var lätt fuktiga av regnet. Hon balanserade stapeln på ena armen och sorterade in dem i rätt fack med den andra.
Där var han igen. Hon log. Att komma ihåg ett ansikte var en barnlek för henne, att komma ihåg ett namn var desto klurigare. Leendet var till viss del tandlöst. Ena framtanden fattades, den andra var kantstött och smutsig.
Mamma med barnvagn och påmonterad stå planka till det äldsta barnet körde planlöst runt och tog upp stora delar av gången. Som tur var var det inte nämnvärt många besökare. Egentligen var det precis lagom så.
Tisdags-eftermiddagar andades trivsel. Sittandes på golvet, sjungande i kör med Tjorven och Stina på Saltkråkan. Båtsman var hennes älsklingshund när hon var liten. Släkten utspridd i vardagsrummet, Hemmets journals korsord, blåa kulspetsstreck i ansiktet. LP skivan var svart räfflad och luktade starkt av plast.
De elektriska dörrarna var ur funktion och dörren kärvade. Hon kände igen deras stora ryggsäckar innan hon såg deras regn dräpta ansikten. Hon vinkade igenkännande till Zoe och Luca. Syskonen brukade komma förbi efter skolan och spendera en timme eller två.
Myshörnan på barnavdelningen bestod av två soffor i ett L med ett lågt vitt IKEA bord. Plyschkuddarna var färgglada. Hon puffade upp dem så att de återfick sin ursprungliga form.
Oliver Twist, Micke och Molle, Den oändliga historien. Hon var säker på att hon skulle göra någon glad med dessa val. Böckerna placerade hon varsamt på det låga bordet. LACK, så hette det mindes hon plötsligt. Precis ett sånt bord hade hon köpt till Tina när hon flyttade hemifrån.
En äldre dam påkallade hennes uppmärksamhet. Kopieringsautomaten krånglade igen. Lådan med A4 papper hade hon nyligen fyllt på så det borde inte vara något problem. Hon kontrollerade inställningarna och valsen. Kunde inte hitta något fel. Lika bra att starta upp allt ifrån början igen.
Hans väsen utstrålade sympatik, hans tandlösa leende kom djupt inifrån och var äkta. Hon undrade vad han varit med om för olycka, eftersom han släpade ena foten efter sig.
Jackan var stickad hade vida ärmar och ett brokigt mönster, något fick henne att associera med rastafari. Kanske det halvlånga håret som hängde i testar eller den tillplattade hatten som han bar.
Han passade inte in i mallen som uteliggare. Uteliggare var också besökare.
De surfade på internet, bläddrade i serietidningarna, lånade toaletten och tog sig emellanåt en tupplur i en av fåtöljerna.
Han var annorlunda.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten