Är ensamhet ett sinnestillstånd?
Stearinlågans ljus flämtade till.
När de svarta vingarna sträcktes ut var det som att hela rummet omslöts av en enorm kraft, när de slöts glänste det mörka i skuggorna.
Klorna grep om hennes axel, borrade sig igenom hennes tunna svarta cardigan.
Systrarnas fingertoppar snuddade vid det uppvärmda glaset.
De viskade i kör, upprepade frågan.
Han kunde inte komma ihåg vilken väg han hade gått eller vad han hade gjort tidigare på dagen.
Glömskan var nyckfull precis som livet.
Munnen var torr och han svalde upprepade gånger.
"Ser man på, du har vaknat nu, sa mannen. Du känner dig bra mycket bättre idag, eller hur?"
"Ja tack, sir, svarade Oliver."
"Jag visste väl det. Och du är förstås väldigt hungrig"
"Nej, sir."
"Hm..precis vad jag trodde. Men törstig är du väl ändå"
"Ja, sir, jag är ganska törstig."
Bokstäverna kändes bekanta, gav honom någon slags trygghets känsla. Orden som han läst som barn. Han sneglade på pojken och flickan som nu dragit upp knäna och satt tätt intill varandra.
Orden, historien, pojkens historia som han gömt långt inom sig. Oliver Twist pojken som han känt sedan barnsben. Honom hade han inte glömt.
Fast han glömde ofta vart han lagt saker och ting, visste inte hur den nya tvättmaskinen fungerade, eller hur han skulle hitta utgången i köpcentrat.
Upplevde hur hans närvaro blev starkare.
Glaset förflyttade sig långsamt över de sirligt målade bokstäverna.
Deras läppar mimade med, J.....A......
Svaret blev hängande i luften, på en tunn osynlig tråd. Tolkades, överfördes förflyttade sig längst tankens bana, tyst, nästan obemärkt.
Är ensamhet en människas lott i livet?
Korpen gjorde en anstalt till att förflytta sig. Systern som stod närmast till vänster, hon med det långa vågiga röda håret sträckte ut sin hand. Lät korpen stiga upp på hennes finger och strök honom varsamt.
Hon andades och stearinljuset slocknade.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten