maandag 10 juni 2013

Ann-Charlotte: I en egen kokong 10


“Pappa, vill du läsa godnattsaga för mig”? “Rickard, du kan ju läsa själv”. “Ja, men jag har ingen lust, det är en ny bok som jag lånat på biblioteket”. “Ok, killen”. Rickard pinnar iväg och kommer förväntansfull tillbaka med en tjock högläsningbok i famnen. “Jaha, vad har vi här då?” Adjö pistolfarfar läser Tobias på framsidan. Rickard sätter sig tillrätta, kurar ihop sig tätt intill Tobias. Tobias vänder på boken, skumläser sammanfattningen på baksidan. Boken handlar om farfar som för länge sedan var en riktig cowboy, han har en äkta pistol hängandes på väggen hemma, det är därför som han kallas för pistolfarfar. En dag insjuknar farfar och måste läggas in på sjukhus. Barnbarnen kommer på besök och försöker lätta upp stämmningen genom att berätta rövarhistorier och rita teckningar åt honom. Sorgligt nog tillfrisknar farfar inte utan tillslut är det tid att ta avsked. Tobias blir sittande med boken i sin hand, liksom förstenad. Vad är detta, en slump, ett dåligt skämt? Hur kan Rickard veta, det är ju inget som dom har nämt inför barnen..
“Pappa, när ska du börja läsa?”, Rickard kör in sin armbåge i midjan på Tobias. Tobias rycker till. Så börjar han läsa om pistolfarfar för sin son.

När han har stoppat om Rickard och släckt ljuset i hans rum går han med eftertänksamma steg mot vardagsrummet. Han vill så gärna lösa det här problemet rationellt. Men vad är rationellt och vad är irrationellt? Det förnuftiga tankarna blandas med de oberäkneliga tillsammans blir dom till en seg gröt. Vad har rimligtvis förändrats i hans pappas beteende som inte hade ändrats de senaste 15 åren? Behövde han en fadersgestalt i sitt liv? Ville han veta mer om sitt förflutna? Och barnen då, hade dom inte rätt att träffa sin farfar igen, när dom blir så stora att dom kan välja själva skulle det redan vara för sent. En svag röst, knappt hörbar inom honom sa att han borde ta steget över tröskeln. Tobias lovade sig själv att han skulle ringa sin faster det första han gjorde imorgon. Kort därefter lättade den tryckande känslan i trakten av mellangärdet som han gått och burit på hela dagen.

Geen opmerkingen:

Een reactie posten