I delandet ligger den verkliga kraften i varje sammankomst. Den sammanlagda energin av alla närvarande, som riktas mot en person i taget, blir en extra ängel i rummet som kittlar, tröstar och planterar ord som behöver sägas.
För många blir den speglingen, att få ta del av en annan prinsessas smärta, slutet på en lång fångenskap. Plötsligt är rädslorna inte längre en medfödd avvikelse, utan någonting helt mänskligt som har naturliga orsaker och som dessutom går att möta, uttala, bekanta sig med. Andas rakt igenom. I min medkänsla för dig finner jag kärlek för mig själv.
Här delas först vad vi har sett, hört och känt i den magiska trädgården. Färg på vattnet i fontänen? Träd? Vad satt i ditt paket? Vi lyssnar på varandra, jag skriver upp vad alla säger. Inga förklaringar, inga tolkningar. Inte än. Jag ställer många frågor och förvånas för det mesta över överflödet av bilder och symboler som delas.
Tysta L, som var skräckartat blyg och tyst i alla lägen, berättade att hon hade fått en ros i present i trädgården. Men den var fortfarande en knopp, liten, späd, ljusrosa och sluten. Hon skulle till slut efter många veckor börja dela med sig generöst av drömmar, känslor och önskningar. Hon började dansa, till och med uppträda. Hennes ros öppnade sig, blommade, blev synlig för alla. Hon blev synlig.
Vi delar. Varje hjärta skickar bilder. Bilder som kan hjälpa oss att förstå. Hjälpa oss att uttala någonting som vill tinas upp, bli synligt, komma upp i ljuset.
Därför lär vi oss också tala det symboliska språket. Eller rättare sagt, prinsessorna ges tillfälle att tala det symboliska språket. De talar det nämligen redan flytande.
Camilla Onell
Camilla Onell
Geen opmerkingen:
Een reactie posten