Ann-Charlotte: I en egen kokong 15

Vad var det han hade lärt sig om barmhärtighet och lycka? Vad var det han visste men inte tog vara på? Att varje människa bar på möjligheten till lycka. Att varje människa var fri att välja hur man ser på saker och ting, ur vilket perspektiv, med vilken ton. Varje människa äger den gyllene nyckeln och rättigheterna att dirigera känslorna och stämmningarnas orkester. För vem skulle han vara idagsläget om han inte gått de stigar han gått och inte tagit de beslut han tagit? Han var den han var idag eftersom han rest den väg han rest. 

Hans pappas fördomsfulla sätt, förakt och vana att se ner på andra hade också varit en av Tobias sämsta egenskaper. Han hade medvetet och enträget skalat av bit för bit av fördommarna och ersatt dem med ett öppet sinne och ett mildare sätt att se på sina medmänniskor. Tobias hade lärt sig att inte ta andra för givet. Att man inte kunde veta på förhand vem som skulle finnas vid ens sida när man gick på grund. Han hade lärt sig att visa tilllit till de som verkligen betydde något för honom och att visa dem uppskattning och kärlek. Vad ville han egentligen med denna resa? Han ville ta vara på sin inre kraft och styrka, han ville omvandla sin ilska och rädsla för sin pappa i något annat, något som han kunde hantera. Han ville använda sin förmåga att ge det svarta i hans liv en positiv lyster. Dessutom ville han ge sina barn möjligheten att ta farväl av sin farfar och ge dem en chans att skapa egna minnen.

Tobias blev stående i gången till avdelning 7H. Fötterna kändes klibbiga, det var kanske därför som det kändes som om skorna hade kletat sig fast i det mörkgrå linoleumgolvet. Hans andetag ekade i hans huvud. Kanske borde han tagit med sig något, blommor eller vin? Fast det var ju ingen artighetsvisit precis och blommor var förbjudna på denna avdelning och vin passade ju inte heller. Snett framför honom befann sig dörröppningen, mittemellan två stora glasrutor. I nedersta hörnet till höger respektive till vänster om dörröppningen satt en stor vit etikett med svart tekst uppklistrad. Tobias läste på den vänstra etiketten, tyst för sig själv: Bert Stenholm 5-6-1948.