Tidningen prasslar när han vänder sida. En tunn men distinkt lukt av trycksvärta blir hängande i luften. Tobias sörplar disträ på sitt kaffe. Han skumläser utrikes nyheterna och sporten. Han harklar sig, en bit knäckebröd har letat sig till fel strupe, som tur är lossnar den direkt. Tvillingarna har dukat upp en ståtlig lördagsfrukost beståenda av yoghurt med flingor och banan. Knäckebröd med ost och sylt och kaffe. Emilia har plockat blommor i mammas rabatter och satt i en vas på bordet.
“Tobias älskling”, Emma söker ögonkontakt där hon sitter på andra sidan bordet.
“Ja”?
“Jag vill inte vara påstridig men har du funderat på om du vill ta upp kontakten med din pappa?
“hm, nja, pressa mig inte, jag behöver tänka över saker och ting”
Förra veckan hade Tobias överraskats av ett telefonsamtal ifrån sin faster. Hon hade darrat på rösten och Tobias hade direkt anat oråd. Trots det var han inte förberedd på vad hon hade att berätta. Hans pappa var döende. Han hade insjuknat i magcancer. Läkarna hade sagt att det var terminalt.
Tobias hade reagerat avvisande. Han hade tackat för informationen. Hans faster var väldigt emotionell, han hade lyssnat och försökt att trösta henne, sedan hade han avslutat samtalet.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten