Tobias hade inga invändningar emot att Bert blev placerad på Ensviken. Han var till och med lättad över att det skulle finnas personal som tog hand om honom. Tänk att det gått så långt, att det var tid för Bert att flyttas till ett vårdhem, Tobias kände sig äldre. Han föreställde sig själv som oförmögen att göra alla de vardagliga sysslorna, handla, laga mat, gå på toaletten, duscha, städa ( fast städa kunde man helt klart klara sig utan), ta en promenad, sånt som man annars tog för givet. Vad hemskt! Som tur var hade han Emma och barnen men Bert han hade ingen alls, förutom sin syster som hade ett gott hjärta fast hon hade fullt upp med sina egna krämpor.
Efter samtalet med Berts läkare återvände Tobias till Bert. Han fann honom sittandes i sängen uppstoppad med kuddar bakom ryggen, framför honom på bordet stod en tallrik med en grönaktig sörja och något som liknade potatismos och ärtor. Bert hade inte rört maten av förståeliga skäl. "Det ser ut som din barnmat, sådan här mat fick jag lirka i dig när du var bebis". Tobias känner en droppe av nyfikenhet blandas med en droppe av misstänksamhet. “ Du var en riktig rultig liten unge, tyckte om mat”.Han som bebis. Tobias hade få egna minnen, fast vem kommer ihåg när man var bebis det man vet är väl oftast sånt som man hört av andra, hemma på vinden har han ett gammalt fotoalbum med gul brun kantade foton. "Du var riktigt envis, gav dig inte förrän du lyckades”. Tobias tyckte sig se att Bert drog på munnen. Vad händer med en person när han blir sjuk, vilka tankebanor och vindlingar ger sig hjärnan ut på,vilka insikter slås han av?
“ Tvillingarna har också blivit stora nu, de har börjat i skolan, de cyklar i trafiken, tar sig till sina kompisar på gården utan mamma och pappa". "Har du berättat för dom om mig?" Tobias och Emma hade aldrig hymlat för barnen, Emilie och Rickard var fullt medvetna om att de hade en farfar. De visste också att det fanns tråkiga orsaker till att de inte sågs, detaljerna var de för unga att behöva känna till. “Ja de vet att du finns, det är ju inte direkt så att vi pratar om dig till vardags men de nämner dig ibland”. “Den här sommaren går dom en intensivkurs i simning”. Bert nickar, verkar ta in Tobias ord och liksom suga på dom som en seg godis råtta”.
“På tal om att simma, du var som en fisk i vattnet, alldeles galen i att hoppa trampolin från trean.. ursäkta men jag råkade höra vad ni pratade om”. Tobias känner du igen mig, det är jag Karl, vi gick i samma klass förr i tiden”. “Det var som fan, jag skulle aldrig känt igen dig Karl, du här som sjukgymnast?!”
Geen opmerkingen:
Een reactie posten