På avstånd såg han hennes ryggtavla och grått hår i page. När faster Lena vände sig om blev han först varse hennes spetsiga näsa och sedan hennes skrattgropar i kinderna.
De kramade om varandra. En rejäl, långdragen, trygg kram.
“Hej Tobias, välkommen hem”. “Tack, hur mår du?” “ Det kunde ha varit bättre, oron för Bert tär på mig men nu när du är här känns det genast lite lättare”. De pratade om väder och vind på väg till bilen.
Efter karuselldörren på flyplatsen slog den ljumma sommarluften emot dem. Tobias näsborrar vidgades, han kände igen de bitterljuva lukterna ifrån sin uppväxt.
Lena berättar att hon tagit upp målandet igen, att hennes konstnärliga ådra har tagit henne i besitt. Hon berättar att Svartis hennes katt är spårlöst försvunnen sedan 3 veckor tillbaka. Hon var gammal och sjuk och Lena tror att hon valt att inte komma tillbaka mer utan velat dö ensam.
Det är marknad med tivoli i stan. Tobias ser glimten av pariserhjulet som mekaniskt snurrar i sin bana. En stor ballong i form av superhjälten Spiderman har tappat sin följeslagare och seglar uppåt i skyn.
Utan förvarning tar den flintskalliga mannen gestalt genom molntäcket. Han vakar över Tobias, följer efter på reserverat avstånd. Tobias bävar.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten