donderdag 27 juni 2013

Irja: Sommarmorgon- Varma Pioner


Det är en morgon som inte känns som en morgon. Den följer på en natt som aldrig inbjöd till vila. Edith och Fanny är torrögda, tysta. Damen rör runt med skeden i koppen. Den klirrar. Koppen är tom. Tillslut ser damen, hon som heter Stella, upp på sina värdinnor. Hon smäller ner skeden på bordet.
”Jag ska rulla bullar nu. Sätt på ugnen, Fanny.”
Stella är snabb och ändå precis. Och stolt. ”Jag jobbade på bageri. Och jag jobbade som städerska. Och jag studerade till sjuksköterska.” Hon rullar, och rullar, nu är det Edith och Fanny som står sysslolösa. ”Jag vet inte om det var mitt fel, att pojken blev som han blev. Samvetslös. Manipulativ. Och ändå, jag svär, så oerhört kärleksfull och beskyddande mot dem han valde ut. Mig, till exempel. Jag var hans. Han var min. Jag gjorde allt han bad mig om.” Hon kastar plötsligt degbiten hon just format till en perfekt bulle rakt mot Edith. Edith fångar den på reflex. ”Som du gör för din pojke.” Edith tar ett steg bakåt, kinderna blir varma pioner mitt i steget hon tar, och hon kastar utan att tänka tillbaka, hårt. Fanny kan inte undgå att känna sig stolt över henne. Stella har inte lika snabba reflexer och bullen plattas mot golvet.
”Jaså du. Okej då. Då är den ärliga timmen slagen. Ja, jag gick för långt. Jag ställde honom aldrig till svars för någonting. Jag kunde inte, det elaka i denna perfekta pojke var en varböld som min klumpighet förorsakat. De första flickorna han ställde till det för… De kom till mig. Jag hjälpte dem mot att de svor tystnad. Han blev äldre, flickorna blev äldre. Problemen blev mer komplexa. Men jag hjälpte dem alltid.” Stella placerar varsamt den sista bullen på bakplåten och täcker över bullarna med en teduk. ”Ni ska inte tro att ni är ovanliga. Jag har bakat bröd åt många väninnor, ska ni veta.” Hon ställer sig närmre dem, når dem båda. En hand på Ediths slutna arm, en hand ovanpå Fannys som vilar på diskbänken. ”Förlåt mig. Förlåt honom.” Hon är tyst en stund. ”Gör det, så förlåter jag er. Så förlåter han er.” 

Irja Liljeholm

Geen opmerkingen:

Een reactie posten