Han hade älskat att tävla med henne. Dom bar bägge på en medfödd tävlingsinstinkt.
Den långa uppförsbacken till fritids även kallad “ mördarbacken” var den ultimata kraftmätningen. På vintrarna brukade dom ta genvägen genom skogen, om det låg snö gick racet i farlig fart utför på snowracers. Marie bangade inte för något, så här i efterhand tänkte Tobias att det var ett under att ingen av dem hade krockat med ett träd eller skadat sig allvarligt.
Tobias tänkte på tvillingarna hemma. Även fast de inte var hans biologiska barn hade dom
på något underligt vis ärvt hans tävlingsgener. Rickard och Emilia konkurrerade om allt och alla. Dom var som två envisna åsnor. Vem kunde gunga högst? Vem kunde räkna längst, vem kunde snurra mest varv utan att bli yr, vem kunde hoppa högst, vem kunde cykla snabbast? Tobias kunde bli galen på dom, såklart att dom var tvillingar och tvillingar mäter sig ofta med varandra men så som dom gick på, var det verkligen normalt? Ibland kändes det som att deras rivalitet tog musten ur honom, energin sinade på samma sätt som man kramar ur en disktrasa.
Sommarluften har blivit friskare nu, det börjar skymma. Lukten av nyklippt gräs blandas med lukten av hästdynga. På stigen ligger flera stora lortar, Tobias halvt hoppar halvt springer över dom. Här myllrar det av hundkäx, vita stora kronor som vajar lätt i vinden.
Han hör fåglarnas vackra sång. Han njuter av lugnet och stillheten. Vid backkrönet tar han av till höger. Skogstigen går över i asfalt. Löpstegen blir klumpigare, framfoten liksom dunsar ner på det hårda underlaget. Till på köpet börjar knät värka, varje steg väcker en irriterande, obehaglig känsla. Att han inte klarar av mer tänker han med tillbakahållen frustration. Han börjar bli gubbe.
Det är dax att vända hemmåt nu. Hem till Rickard och Emilia, hem till älskade Emma.
Han hoppas att han kan sova inatt. Hoppas att han ska slippa ligga vaken och grubbla.
.
Den långa uppförsbacken till fritids även kallad “ mördarbacken” var den ultimata kraftmätningen. På vintrarna brukade dom ta genvägen genom skogen, om det låg snö gick racet i farlig fart utför på snowracers. Marie bangade inte för något, så här i efterhand tänkte Tobias att det var ett under att ingen av dem hade krockat med ett träd eller skadat sig allvarligt.
på något underligt vis ärvt hans tävlingsgener. Rickard och Emilia konkurrerade om allt och alla. Dom var som två envisna åsnor. Vem kunde gunga högst? Vem kunde räkna längst, vem kunde snurra mest varv utan att bli yr, vem kunde hoppa högst, vem kunde cykla snabbast? Tobias kunde bli galen på dom, såklart att dom var tvillingar och tvillingar mäter sig ofta med varandra men så som dom gick på, var det verkligen normalt? Ibland kändes det som att deras rivalitet tog musten ur honom, energin sinade på samma sätt som man kramar ur en disktrasa.
Han hör fåglarnas vackra sång. Han njuter av lugnet och stillheten. Vid backkrönet tar han av till höger. Skogstigen går över i asfalt. Löpstegen blir klumpigare, framfoten liksom dunsar ner på det hårda underlaget. Till på köpet börjar knät värka, varje steg väcker en irriterande, obehaglig känsla. Att han inte klarar av mer tänker han med tillbakahållen frustration. Han börjar bli gubbe.
Han hoppas att han kan sova inatt. Hoppas att han ska slippa ligga vaken och grubbla.
.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten