zaterdag 8 juni 2013

Ann-Charlotte: I en egen kokong 8


Han gömde sig bakom solglasögonen. Den starka solen irriterade hans trötta ögon. Tobias la sig tillrätta på den stora blåa handduken, armarna korslagda bakom huvudet. Han hade gått med på att följa med Emma och barnen till den lilla insjön. Lördagarna var ju trots allt deras familjedag. Trots det fina vädret fanns det gott om plats på sandstranden. 

Emilia och Rickard strövade i vattenbrynet på jakt efter grodyngel. Emilia hade den lindade handen i en plastpåse och pekade upphetsad med den andra handen på de små svarta svansarna som dansade i vattnet. Rickard fångade av glatta livet och bevarade dom i en stor glasburk. De samarbetade riktigt bra när det behövdes.

Tobias kände hur ögonlocken blev tunga, han domnade bort. 

I dagdrömmen befann han sig på kollo. Han stod på bryggan iförd orange flytväst, gul keps och gummistövlar. Optimistjollarna drog i linorna medans de guppade i vattnet. Kanoterna låg kantrade uppe på land. I sanden låg ryggsäckar, paddlar, tält och stormkök slängda huller om buller. De var en liten grupp killar och tjejer som just kommit hem från en lyckad hajk. Det hade varit en spännande avslutning på deras 3 veckors sommarvistelse på kollo. Tobias och Marie som bägge gick i klass 5A hade delat tält. Efter en spänningsfylld kväll då de lekt röda vita rosen och sedan grillat pinnbröd och lyssnat på spökhistorier hade Marie krypit tätt intill honom. Han kunde så väl minnas hur det hade pirrat skönt i magen. 

Det var när han kom hem som allt det där hemska började;
Mamma med stora solglasögon, den gamla antika glasvasen i skärvor, pappa som hotade, vrålade och domderade, blåtiror, nätter med kudden tätt tryckt över huvudet, dagar med Nirvana på högsta volym på steron.

“Tobias, vakna, vi ska äta”. Emma kysste honom lätt på kinden.
Hon böjde sig över strandväskan av strå och dukade upp en fulländad picknick på den röda filten. “Jag somnade visst”. Tobias kände sig illamående men hade ingen lust att dela med sig av sina tankar. Han var i stort behov av att sortera virrvarret som slagit bo i hans huvud, han behövde tänka ostörd. Ikväll skulle han ge sig ut och springa igen.

Geen opmerkingen:

Een reactie posten