Ann-Charlotte: Svanens dans i vintertid (5)

Runda spröda julbollar, stora som små, glittrade i rymden. Stjärnor gnistrande silveraktiga. Hon kunde följa raderna fast det som påkallade hennes uppmärksamhet var mellanrummen. Mellanrummen där friheten spelade, där friheten fanns och lekte kurragömma med det prydligt uppställda, det perfekt avvägda.

Renar bruna och vita med hängande bjällror.

Taket så högt att det är omöjligt att greppa för ett barn, låt gå för en dam vars handväska som är broderad med blåa och gröna blommor.

Den söta lite sträva men samtidigt mjuka lukten av choklad strömmade emot henne, fångade henne och borrade in sig djupt i luktsinnets epicentrum. Glasdisken med choklad svämmade över av godbitar.

Hjärtan, trillingnöt, marsipanfyllning, stora fyrkantiga, små stavformade, snäckor, löv, bollar stora som små, toppade med strössel, rullade i delikat fyllning. Chokladen smälte på tungan samtidigt som hon med största försiktighet valde ut tre mellanstora chokladbokstäver. J, M, F, Jules, Matthias, Frederic, familjen som väntade på henne. Familjen som hon närmade sig försiktigt. Hon fick inte göra dom besvikna. Man får ta traditionen dit man kommer och nu var hon här, på Schiphol flygplats i Amsterdam. Att ge varandra en chokladbokstav den 5:e december på Sinterklaas födelsedag var en tradition som hon blivit invigd i för första gången för två år sedan. Hon hyste hopp om att kunna fortsätta föra den traditionen vidare.