Bärnstensflickan undrar hur töjbar tiden är. Hur
länge har hon varit hemma redan, när kommer mamma, när blir det mat, det känns
som väldigt, väldigt sent. Som mitt i natten, typ. Men så kan det inte vara för
då vore mamma hemma. Om hon nu inte lever i en annan tid, vuxna verkar ju göra
det. Deras snart och nästan är aldrig samma som hennes snart och nästan. Därför
blir mamma säkert arg när hon kommer hem, för Bärnstensbarn får inte vara hemma
ensamma. Hon kanske borde vara på fritis nu? Bärnstensbarn får inte heller se
på TV hur som helst. Hon plockar fram sitt penntroll, med det stympade orangea
håret, diskuterar med honom. Hur gör vi nu? Redan arg mamma. En till förseelse
kan knappast göra från eller till. Vad tycker du? Penntrollet envisas, han vill
se på TV. Det kanske är barnprogram, det vore synd att missa det. Hon viftar på
tårna, kalla utan strumpor. Okejrå. Hon tassar fram till TVn och trycker på
knappen. Och bildrutan öppnar sig, en liten fyrkant ljus i mitten av skärmen
blir gradvis större, blir rörliga bilder.
De blir besvikna. På ettan är det en tant som
pratar. På tvåan är det en farbror som pratar. Det de säger är omöjligt att
förstå. Penntrollet undrar om de förstår vad de säger, själva. De läser från
papper som de prasslar med, de pratar med röster som låter törstiga. Plötsligt
visar farbrorn en film. Det är stora fyrkantiga fordon som rullar fram på stora
randiga band och de skjuter ur kanoner. Det är ett fält med tält och med flugor
och med barn som ligger ner och
Bärnstensflickan springer därifrån. Hon
smäller till alla lampknappar hon kommer åt, varde ljus!! Hon hittar mammas
tofflor, tar på sig dem. Hasar i dem, spretar med tårna efter mammas trygghet
och tröst, hittar inte greppet. Det vacklande skimret från TVn överallt, till
och med i den mörka skrubben med trasig glödlampa, till och med när hon stänger
dörren. Det pulserande ljuset och den sakliga rösten gör det svårt att andas.
Hur ska hon våga gå in i vardagsrummet, till TVn igen. Där penntrollet står i
givakt och tvingas se mera av allt. Vad är verkligt? Vad är på låtsas? Vad är
elakt? Vad är sant? Kan det sanna vara elakt? När man ju ska vara snälla mot
varandra. Fast hon är jättebra med knivar och eld och spindlar och så.
Faktiskt. Men inte med det här.
Hon tycker att hon hör något där ute. En sång
kanske?
Tänk om mamma är där ute? Bärnstensflickan
måste ha låst dörren utan att veta det så mamma inte kommer in? Hon springer
från skrubben ut över hallgolvet och blundar sig igenom genom det blå TVljuset
och öppnar dörren. Hon slås av svepande lekande kalluft. Tar ett kliv ut på
farstun, och glider.
Halkar. Finns inget motstånd någonstans, bara
luft.
I skenet från huset glimmar och gnistrar
gräsmattan isklart.
Irja Liljeholm
Geen opmerkingen:
Een reactie posten