På vinden ett sagolikt myller av lådor och
bokstavstravar, gamla täcken och väskor och sandaler och dignande
klädställningar. Bärnstensflickan i klumpiga stövlar och stela jeans och blå
fingrar, pekfingret bläddrar över en flöjel klänningar, hon tänker
Siden sammet Trasa Lump
Stannar.
Stannar vid en vit silkesblus, med strasspärlor
på kragen. Nej. Fortsätter
Siden sammet Trasa Lump
Stannar.
Stannar vid blodröd sidenklänning, som vatten
mellan frusna fingrar.
Siden Sammet Trasa Lump
Och där
Där är den.
En svart sammetsmjuk klänning med tillhörande
glitterskimrande cape.
Bärnstensflickan lirkar av sig stela
fryskläder, försiktig, knät naket och armbågen bultar. Huttrar knottrar darrar
aj blod. Strumporna som fastfrusna vid onda fötter. Hon lirkar klänningen från
galgen, åmar åbäkar ömsar skinn. Sveper capen om sig. Slutar huttra, fast tårna
värker köld. Men hon står där. Hon står klädd och genomsyras av kraft. Av len
styrka. Skönhetskänslan. Vid fönstersmygen hattar på hyllor, fjäderboan med
spretig upproriskhet vilar i en öppen hattask, konstigt nog. Världen mjuknar. Spegeln
på sina vridna tassar vinkar in henne. Skifferflickan. Hon är Skifferflickan.
Hon är stark och skärpt och vacker, hon hjälper barn som faller och vet hur man
tröstar. Hon framkallar magi till klangen av musiken hennes stadiga
silverkantade skor trummar fram. Dansar tuff och kisar snett och uppkäftigt,
med en blinkning mot små bärnstensbarn. Modig ingen någon trotsar. Hon dansar,
hon flyger fram.
Liten bärnstensflicka dansar sig varm i häxiga
vackra glimmerflickekläder.
Lite större glimmerflicka kikar ner genom den
snörda säckens stjärnhål och kniper undan,
undrar
om hon minns rätt
Irja Liljeholm
Geen opmerkingen:
Een reactie posten