Camilla: Regnbågsfolket 6 - Samdrömma

"Den stora livsväven är rörlig, 
levande, flytande som vatten, 
existerar i olika lager, över lager, över lager...
Öppna luckan mot Universum 
med en vision döpt i kärlek. 
Väven följer."

Lägerelden sprakade. Neeva satt på marken, vid farmors bara fötter. 

'Kommer du ihåg när du hade ramlat in i gifteken?' Farmor sög på sin pipa med blicken långt i fjärran. Neeva nickade och strök med handen över armarna, där blåsorna hade varit som värst.

'Kommer du även ihåg hur vi läkte brännsåren?'

'Apelsinbalsamin!' Det var viktigt för Neeva att komma ihåg allt som farmor lärde henne, hon var stolt över sitt starka minne och sinne för växternas magi.

'Apelsinbalsamin, nog var det det. Som växte alldeles intill gifteken.' Farmor blåste ut en lång, platt rökstråle som virvlade till och löstes upp. 

'Precis så är det också för oss människor, med allt som lever i hjärtat.  För varje hjärtesorg finns en dröm som botar, precis intill sorgen. Drömmarna är det viktigaste du har, Neeva. Du måste välja dem väl. När du väl har lärt dig styra dina drömmar, kan du lära dig att drömma tillsammans med de du älskar. Då följer den Stora Moderns spindelväv dina drömmar.'

Som alltid när farmor berättade något som Neeva kände var riktigt viktigt, blev hon stilla på insidan. Allt stannade upp och tystnade för en stund, tillräckligt länge för att Neva skulle kunna rista farmors ord i hjärtat.

'Samdrömma. Det är det vi gör när vi har lärt oss det vi ska av moder Jord och fader Himmel.'

Neeva tänkte att hon skulle bli så bra på att samdrömma att hon kunde hälsa på farmor när som helst även när farmor rest tillbaka till landet bortom.

'Jag ska väva de vackraste drömmarna, farmor.'