Hon spetsade öronen som en örn. Kort därefter tilltog ljudet, övergick i små gälla pip, ökade i styrka.
Hennes läsglasögon hade halkat ned på nästippen och hon la dem ifrån sig.
Plötsligt förändrade pipen i gälla skrik med precis för korta pauser för att kunna återhämta sig emellanåt.
Hon reste sig ur soffan där hon suttit och läst. Boken, Törnfåglarna, blev liggande uppslagen på soffan. På väg upp i trappan tilltog skriket återigen, exploderade i ett panikartat vrål.
Hon öppnade dörren och vrålet slog emot henne, nästan slungade henne tillbaka mot trappan.
Hon lyfte upp honom, varsamt tryckte hans våta kind emot sitt bröst. Vaggade honom, nynnade sakta i hans öra. Hulkande små gurglande ljud hördes, hon kände hur hans lilla kropp skakade.
Han måste ha haft en av de där mardrömmarna igen.
Hennes stämma och beröring gjorde honom lugn, han klamrade sina ben omkring hennes midja och nästlade sina små händer och armar innanför hennes omfamning, tätt intill hennes bröst. De andades trygghet tillsammans.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten