Bussen saktar ner vid slussen. Dörrarna pyser,
öppnar upp. Känslan när smått illamående- varmtrög- flicka efter knyckig
svängig bussfärd möter hagelskur. En sådan där kontrast som hon älskar.
Sinnena spänner ivriga piggarna utåt, hon lyfter ansiktet mot isbriljanter.
Ler. Drar upp dragkedjan i den vackra vintage- jackan. Slänger med
palestinasjalen. Släntrar in över torget. Julgranar och elektriska ljusslingor.
Kommersiell skönhet. Och hon älskar det.
Hon längtar efter julen, varje år.
Hon längtar efter julen som den var, innan.
Innan mamma blev så trasig att hon inte kunde mer.
När Skifferflickan äntligen har sin egen
lägenhet ska hon göra jul som mamma gjorde. Hon ska ha änglar överallt. Och
underbara små plirande julbockar. Och granris och tomtelyktor. Julstjärnor och
mängder med Amaryllisar. Hon ska ha en kärlek i sitt liv och han ska få ett
litet kalenderträd med en glad gåva för var dag. Hon ska baka pepparkakor och
lussekatter, ha fyra olika sorters hemgjord glögg och stoppa nejlikor i
apelsiner. Allt ska dofta och allt ska vibrera och allt ska skina.
Hon har varit med om mycket i sitt unga liv.
Hon har sörjt och besvurit och förlåtit. Hon går i detta ögonblick i livsljus, denna halvstora
skifferflicka med förväntanslusta i sina blå ögon. Hon har en kropp som
pulserar av saknad- längtan- hunger. Brusande blod inför kärlek som ska komma,
stormande tankevågor fyllda av alla möjligheter överallt. Av all frihet hon är
på väg mot, snart, snart.
Hon kliver, nästan skuttar sådär barnaglatt
över slussens snurriga vägar. Skrattar tillsammans med gnistrande gammal stad
och dess julshoppande människor.
Snart träffar hon honom och vännerna. Längst
in i valvet, där ska de sitta och dricka kaffe och röka cigaretter. Prata sig
varma och fippla med stearinljusen.
Kanske han följer henne till bussen sen.
Irja Liljeholm
Geen opmerkingen:
Een reactie posten