Bärnstensflickan svävar i stjärnvärlden, hon
lämnar vardagsrummets soffa utan att veta hur det går till. En safirpojke och en
skifferflicka håller henne i hand där hon rider på rubinkvinnans rygg. De
sjunger en frihetssång, det svänger om den och de dansar och de kan inte sluta
skratta. Även fast de fryser så de darrar. Ja, de sjunger och de skrattar och dansar och de fryser förfärligt på en och samma gång. Och stjärnorna är så nära att hon
kan ta i dem. Hon slickar på en av dem, väntar sig is eller vaniljglass men den
smakar som pommes frites och ketchup, vem hade kunnat tro det? Det är sådant
man blir alldeles hjärteglad av, speciellt om man är extra sugen på just pommes
frites med ketchup. Himlen skakar till så att safirpojken försvinner, men
rubinkvinnan är där och vaggar henne och skifferflickan vet vägen. Det är
nästan så att hon hör mamma viska hennes namn. Det är nästan så att hon känner
mamma kyssa hennes kind. Hon vaggas. Och lekplatsen är ett paradis med
elefanter stora som hundar och hundar som klappar henne lent på ryggen och
karuseller gjorda av snöflingor, alldeles underbara att sitta inuti. Och hon
svingar sig i trapetsen och det blir varmt, alldeles lagom varmt och hon
omfamnas av ett träd som lovar. Hon och trädet får ont i magen av fniss för
trädet kan lova för det kan löva. Mossan är mjuk och löven smeker hennes kind.
Hon öppnar ögonen.
Hon ligger i sin egen säng.
Mamma sover bredvid henne.
En mamma med strimmiga kinder.
Bärnstensflickan undrar
Var allt en dröm?
Irja Liljeholm
Geen opmerkingen:
Een reactie posten