Hon flög, genomborrade luften med tåspetsen. Graciös likt en ballerina, benen i en perfekt spagat.
Kraften var enorm, hennes silverfärgade tand blottades, hennes gråa hår i ostyriga tovor, händernas skrumpna hud med avtrycket ifrån vigselringen runt ringfingret.
Han stelnade till, frös till is, stod där, en isgubbe med lång morotsnäsa.
Barmen full, tom av intet, levande full av kärlek, urgröpt och ful.
"Jag menade det inte så, det är så svårt det här, som om jag slits åt olika håll"
"Jag är en sliten själ Matthias tro mig, jag har varit med om mycket i livet, det finns så mycket
som jag skulle vilja glömma, som jag inte är stolt över.
"Det du förstörde går aldrig att bygga upp"
"Jag vet att jag inte alltid funnits där för dig"
"Det finns så mycket som jag inte minns och så finns det saker som jag minns, jag vill inte minnas, förstår du det?"
"Jag vill försöka att förstå"
"Du var död för mig, du fanns inte mer, när du inte ville leva"
"Det sliter i min själ, det finns inga ord som kan beskriva det jag känner, det handlade inte om dig"
"Men jag fanns där, JAG, jag behövde dig"
"Älskade Matthias, jag finns här nu."
"Jag vill inte att du bryter ner det jag byggt upp, inte nu, aldrig."
"Jag oroar mig för dig."
" Vem är du, i vilken skepnad, vem är du?"
Geen opmerkingen:
Een reactie posten