Hon lämnade efter sig ett doftspår av
pepparmynt och blommig parfym. Rörde sig längst gatans ståtliga hus och almträd
med rask och stel gång, en smula haltande idag. Ögonen var rödkantade och hon
såg mindre ut än vanligt, som om hon krympt en smula över natten. Det dröjde
några sekunder för länge innan hon kände igen grannens hundar.
Natten hade varit fylld av resor och möten så
verkliga att hon kände sig dimmig och tafatt i den verkliga världen. Hon strök
över den prydligt knutna sjalen och över den sandfärgade rocken, som om
beröringen skulle hjälpa henne orientera sig här och nu. Kanske hjälpte det
också.
Hon kunde fortfarande känna lukten av pipröken
från den visa kvinnan som besökt henne i natt. Hon kändes bekant.
Det kändes tungt att andas. Där någonstans
långt borta pulserade världen, utom räckhåll.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten