Ann-Charlotte: Svanens dans i vintertid (16)

De hade just passerat bebyggelsen, de dämpade lågorna från otaliga stearinljus som flämtade genom stora fönster.

De vandrade, två små varelser i den stora skogen. De vandrade bredvid varandra, dock inte för nära. Skymningen började falla.

"Hörde du ugglan?"
"Nej.."
"Lyssna ordentligt, där är den igen."
"Ja, nu hör jag."

"Det här är Doorns stolthet, skogen."
"Doorn, javisst, så heter den byn där ni bor."
"Jag trivs i skogen, framförallt när det är mörkt."
"Då kan ingen se dig."
"Ja det stämmer."

"I Holland finns det inga lussekatter, jag har inte ätit lussekatter på evigheter."
"Jag kan inte låta bli att tänka på julen då vi bakade lussekatter och du blev illamående av alla russin som du hade ätit."
"Vi hade kommit överens om att inte prata om förr i tiden, jag vill att du accepterar det."
"Du var nog lika gammal som Jules är nu."
" Jag vet, jag vill inte prata om det."

"Jules är glad att du är här."

"Jag är så glad att jag får lära känna din lilla tjej, hon är en sån fin flicka."

"Jag tänkte det skulle vara roligt för henne att gå med farmor på julmarknaden imorgon?" 

"Jag vet inte hur jag ska säga det här men det känns som det blir för intensivt, vi behöver lite avstånd."

"Vad menar du? "

"Du verkar trött Mia?"
"Det är inget fel med mig."
"Har du sovit ordentligt?"
"Sovit och sovit, det där hotellet verkar ha väggar av löv, jag kan till och med höra när grannen fiser."

"Du kanske kunde spendera en dag för dig själv, vi hade ju sagt att vi skulle ta dagen som den kom?"

"Du menar att du inte vågar ge mig förtroendet att.."

"Det där hade vi ju pratat om innan du kom hit."

"Det här känns för djävligt, förnedrande, vem tror du att du är?"

"Jag vill bara att du ger oss det utrymme som vi behöver."
"Prata för dig själv, (pojkslyngel, det sista väste hon fram knappt hörbart)."
"Ställ inte till en scen, ok."