Slöjor av cigarettrök, moppen som inte kallnat
än. En doft av bensin, brännande blickar, tafatta och alltför långa kyssar.
Osäkerhet och kåthet som river i kroppen.
En stulen halvtimma innan skolan börjar, här
under viadukten. Morgonluften är kall och hela tiden cyklar alla i den vanliga
färglösa världen förbi. Alla som måste åka och göra tråkiga saker, jobba, lämna
barn på dagis. Alla som inte är en del av det här. Den magiska cirkeln. Han och
hon.
Hon skrattar alltför högt och nervöst, skrapar
med designerstövlarna mot asfalten. De är varandras allt just nu. Det finns
ingenting i hela världen som kommer i närheten av det här, stunderna som bär löften
de inte ens förstår.
Här föds drömmarna. Det är hit de längtar sedan,
under oändligt långa, intetsägande timmar i skolan. Under samtalen vid
middagsbordet när avståndet till de andra familjemedlemmarna känns omöjligt att
överbrygga.
Oanad
visdom och kärlek slumrar ännu inom dem, pojken och flickan under
viadukten.
Men det är här det börjar. Det är här
drömmarna föds.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten