Ann-Charlotte: Svanens dans i vintertid (12)

Liten brun gren, stjärna i knopp. Jules blick var fokuserad, fingrarna jobbade med precision, tryckte till, skapade julflickor och julpojkar. Apelsinens ljuva doft blandades med kryddnejlikans, fastande på fingertopparna. Farmor hjälpte till att knyta ett rött siden band om varje apelsin.

Stänk av mjöl, saffranets gyllene färg. Jules bruna hår stod i stark kontrast med mjölets vita.
Fyllning av hackade nötter, kanel och mandel, till bredden fylld.
Bruna sockerkristaller torkades av på vit julförkläde med röda granar. Ålderns anmodan i matt silverglans. Jules och Mia kavlandes sida vid sida.

Han iakttog dem. Hennes ansikte var fårat och slitet.

Barnets glädje, han mindes, med varje fiber. Julbakets pysande, mysande puls.
Deras symbios, deras hemliga pakt, han och hon, son och moder. Så var det innan hon blev sjuk. Han mindes, mindes det han trott han glömt. I skuggan av skam och förtvivlan dolde sig ett barns förväntningar och drömmar. Hjärtats glöd hade inte slocknat.