Bordet var runt och duken var polkagris randig. Porslin skålarna var fyllda av rostade kastanjer, torkade fikon och hasselnötter. Till bords satt en grå mus med spetsig nos och benen i kors.
Hans tassar var kupade runt en rykande varm kopp te. Ångan som steg upp ur koppen vätte hans väl ansade morrhår. När han såg Rayana vinkade han med handen i en inbjudande gest.
Hon tvekade kort, kände sig lite olustig utan någon egentlig anledning.
Hon var tvungen att åla sig upp på pallen som verkade vara gjord för jättar.
När hon väl satt kunde hon inte låta bli att dingla lite mållöst med benen, bita sig lite lätt på insidan av läppen, så där som hon alltid gjorde när hon kände sig bortkommen.
Musen presenterade sig som Optimus. Han berättade att han hade bott i den här eken så länge han kunde minnas.
Han hade två systrar och en bror, de var äldre än honom. De fanns inte så många jämnåriga här i eken berättade han, fast det gjorde honom ingenting. Han uppskattade likasinnade själar hellre än ålder.
Det var inte ofta det kom älvor på besök, han undrade om hon kom ifrån den stora jäktiga världen därutanför?
Hans förfäder hade beskrivit den som omättlig och osammanhängande utan någon riktig kärlek.
Han trivdes här i den stillsamma eken. Han värderade dess djupsinniga landskap. Det gjorde inget att de bara var ett fåtal som bodde här, han hade lärt sig med åren att de som valde denna plats var de som hörde hemma här.
På den här platsen bevarades barnasinnet med största ömhet.
En av hans tydligaste barna minnen var när han lekte kurragömma med de andra djuren. Han hade ett favorit gömställe avslöjade han, bakom en stor sten nära ekens ingång.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten