Det knastrade, knakade, snurrade, först lika trögt
och långsamt som en olivpress
som puttas runt på ren mannakraft.
Hennes fötter och händer stack ut, naken hud, blå
glansiga ådror nästan genomskinliga.
Det knastrande ljudet ökade i volym, ljudet av en
tyngd som förflyttar sig på
kram snö gick inte att ta miste på, det snurrade
lite snabbare nu,
det var tydligt att backen blev brantare.
Hennes huvudbonad en blåklocka som täckte hennes
ömtåliga öron ordentligt var inte indigofärgad men karminröd. På ögonbrynen
syntes spår av frost.
Det gick snabbare nu, snurrade snabbare mer som ett
circus hjul, snabbare.
Hon hade redan passerat skidbackens brantaste
stycke och närmade sig nu dalen.
Snöbollen som formats runt hennes kropp var av
jätteformat.
Hennes fötter och händer stack ut, likaså hennes
ansikte, resten var täckt av packad kram snö.
Hon insåg att hon måste se väldigt lustig ut, insåg
att andra väsen i skogen skrattade, inte
direkt åt henne men mer tillsammans med henne, hon
kände det på sig lika säkert som hon
kände denna skog.
Plötsligt uppenbarade sig ett gupp, det överraskade
henne, hade hon drömt sig bort?
Kanske?
Den enorma jättesnöbollen och tillsammans med den
hennes nätta kropp lättade ifrån marken,
lyftes, bars upp som av tusen starka armar. Tanken
som flög genom hennes huvud när hon svävade
bar små flagor av spänning, vart var hon påväg?
Hon landade mjukt framför en liten träd dörr.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten