Rayana skalade en rostad kastanj. Pillade av det yttre höljet, insidan av skalet som var lite strävt och hårigt lossnade lätt. Hon smakade, lät kastanjen rulla på tungan som om hon var en finprovare.
Bredvid henne stod en kopp rykande hett te.
Grillade kastanjer var något nytt för henne, det hade hon aldrig provat på tidigare.
Optimus hade blivit alldeles till sig av lycka när han hörde att hon aldrig ätit kastanjer förut.
Dessa hade han plockat själv och rostat över öppen eld enligt gammelfarfars recept.
Han väntade med spänning på hennes dom.
Den här platsen, eken, gångarna, skogen, dockhuset var nytt för henne, den här platsen så långt hemifrån. Långt borta ifrån allt hon kände. Långt borta ifrån allt hon var van vid. Den här platsen var härlig, det kände hon i maggropen, alldeles underbar på något mystiskt sätt.
Hon hade önskat sig bort ifrån den stressade vardagen, velat upptäcka en annan planet. Hon hade önskat sig bort ifrån massan som knuffades och trängdes, som snäste och blängde, kommenterade och dömde utan att ha blivit tillfrågade. Bort ifrån det ställe där det inte verkade finnas någon plats för älvor och dagdrömmar mer.
Var det hit hon hade velat?
Det började skymma. Optimus hade tänt 12 stearinljus. Han hade känt hennes närvaro så till den milda grad att han tänt stearinljus. Ett ljus, ett för varje dag hon var på väg.
Lågorna brann i henne inre sinne, grön, röd, guld och vit. Grön för lycka, röd för kärlek, guld för sammanträffande och silver för förståelse. Dess färger, dess unika komposition återberättade hennes sökande.
Hon som hade snubblat i snön. Hon som inte ens hade vetat att hon letat..
Geen opmerkingen:
Een reactie posten