Så kom det sig att på den mörkaste dagen, då ljusdrottningen firades hemma i en annan värld, bringade en klok liten ljusdrottning vid namn Vilma hoppet tillbaka till de långbenta. Nu plaskade de alla i livskraftigt vatten, fröjdades över en ny början och förundrades över hjälpen som kommit långväga ifrån och oväntat.
Vilma hoppade från hujaff till hujaff, alla ville bära den som väckt de gamla sångerna.
Maya och Helge betraktade den våta glädjefesten.
- Tack vare din nyfikenhet har vi fått ta emot en stor gåva av flickebarnet. Mayas röst hade återfått sitt djup.
Helge nickade och rodnade av stolthet.
- Du vet att hon måste resa tillbaka snart. Annars kommer hon att vänja sig vid färgerna här, då kan hon inte se någonting längre i landet där hon bor.
Helge harklade sig. Det visste han ju. Men han ville inte ta avsked.
- Man vet aldrig vad framtiden bär med sig. Kanske ses ni igen. Viktigast just nu är att se till att hon kommer tillbaka oskadd till sin familj.
Helge svalde tårar och ville ropa att hon ju hörde hemma i den här familjen. Men han visste att mormor Maya hade rätt.
Han och Vilma skulle ge sig iväg på en sista resa tillsammans.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten