Mormor hakar i sitt barnbarns arm, de uttalar sin beundran för den
märkvärdiga kalendern innan de sakta tar sig till utgången. En fläkt av värme
spetsad med utomhuskyla glider över dem i skjutdörrsmötet. Mormor stannar när
de klivit ut och den kalla luftens tunga dunkel slickar hennes panna. Det finns
så lite tid, visst var det så det var. Vem är hon att tvivla på det hon ser, nu
när tiden rinner undan som pärlor från en trasig kedja. Hon har börjat gå vilse
i mörka tunnlar, glimmer och kristaller gnistrar fragment av någonting viktigt.
Flickan ser oroligt på henne, men hon säger: vänta här och tar sina sista
krafter och gör det hon hade avtalat att göra, visst hade hon? En trollkarl i
en spegelsal, det mumlar hon tyst för sig själv när hon går in i affären
igen.
När hon kommer ut till den nervöst trampande Nin har hon ett till paket
i den stora shoppingväskan och tänker att flickan ska få det senare, när de
kommer hem.
De vandrar mot tunnelbanan i myllret av eftermiddagstrött jäkt. Mormors
arm i flickans. Den blir först tung, sedan glider den undan. Mormor glider
undan, glider ner på den blöta asfalten. Allt blir kaos där rädslan lägger ett
kvävande täcke över dem.
Människor som pratar med flickan.
Ambulansen som slår orange ljus över gatan.
Mormor ligger där i ambulansen och vaggas, rädd på allvar. Finns snart
bara det exakta kvar och kommer spegellandet krossas? Kommer alla sagor förlora
sin kraft, alla bilder falna, alla fester till jul, nyår, påsk, midsommar och
födelsedagar upplösas av onödighet? Hon vaggas stötvis ner i mörkret och kan
med stor ansträngning se valven välvas, långt där borta hennes spegelbild, en
bild som skrattar mot henne full av förtröstan. Och den väldoftande viskar: Vi
har skickat en budbärare, ha ro, ge inte upp. Nej, ge inte upp nu! Säger
ambulanssjukvårdaren och ger henne en spruta. Det sista hon vet innan allt
sluter sig är lillflickans lockar mot sitt bröst, allt hon vill är att sagorna
ska räddas och inga världar slutas.
Och borrarna, de sänks ner i urberget i en snurrande vals, med nosen
mot vår trollkarls spegelvalv.
Irja Liljeholm
Geen opmerkingen:
Een reactie posten