Det hade stått små tomtar, nissar , bakom varje stenbumling på vägen till
gråbergsdörren. Jag hade kunnat räkna till minst 6 stycken. Huskydamerna hade
vädrat fler. Förvånat hade skylda nissar blickat mot stor vit katlA som mer
mindre ledde oss.
Vi var framme.
En stor port öppnades i berget. Gångjärn som inte fanns gnisslade. Så blev
det tyst. Helt tyst i midvinternatten.
En hel dag hade den korta turen tagit. Nu stod vi under stjärnklar himmel återigen.
Hon, jag, den yngsta. Denna gången med stor vit drake. Framför en stor portal.
Det rörde sig där innanför öppningen. Fackelsken. Steg. Lät som stövlar.
Vinterstövlar. Helt plötsligt stod han där. Mannen vi känner som Tomten. Han
som egentligen heter Vintermannen, Vinternattens Väktare. Rund mage,
äppelkinder, vitt mjukt skägg och röd mössa kanske man hade väntat sig. Stor,
bredbringad, rimfrostklätt flätat gråskäggig, vadmalsklädd, väderbiten, mycket
gammal, rakryggad man med grön luva och stav i handen mötte oss. Han log.
Visade oss välkomna med en handgest. Vinkade till katlA att flyga in.
”Lys upp för oss du drake om du vill. Eller flyg direkt in till ditt om du
hellre vill det.” skrockade han och tittade mot oss med plirande blå ögon, blinkade.
”Kom flocken! Trollen har väntat i över ett sekel på att få fira med någon
från människosläktet igen. De håller på att spricka av förvänta, precis som
barn på julafton.”
Vi steg in. Berget verkade ännu större inombords.
Doften av sprakande ved, tallbarr och enbär spreds, blandad av lukten av
söt, rikt smörad risgrynsgröt. Någonstans bakom aromen, trummande och
trollsång.
Boom, boom, boom.
Den enorma gången svängde åt höger. Vi klev in i en sal mäktigare än den
högsta katedral jag någonsin sett. Notre Dame var ett dockskåp i jämförelse.
Gigantiska bergatroll, säkert 60 – 80 i en skara pumpade blåsbälgar under
orgel och eld i samma takt. Skogstroll och eldstroll hoppade runt, dansandes,
studsandes mellan kaniner och knytt. Vattensländor flög runt grytor kryddade
med nejlika och guldflagor. Trollmödrar rörde i grytor, stampade takten, sjöng.
Trollsländor flög runt, skakade tamburiner.
”Välkomna hem” hördes det i en sinnrikt mixad kör.
Golvet var täckt av nysnö. Det växte granar här inne. Rådjur vandrade ut
och in genom gråbergets evigt öppna bakdörr.
Vi satte oss ner på ett stenbord.
Cecilia Götherström, 18
december 2016
Geen opmerkingen:
Een reactie posten