Dunjackan satt fast. Låset satt fast. Det var vinter. Det var iskallt. Men
det var så varmt. För mycket kläder. Alldeles för instoppad. Nästan för bekväm.
En kväll med förfädrar och förmödrar. Trummor. Kallande trummor. Bedjande
trummor. Insiktsinbjudande trummor. Välsignande trummor. Längtande trummor. Bärande
trummor. Trummor starkare än något skapat du tidigare känt till. Rök. Pipor. Vi
delade pipan. Rökte åt öster, väster, söder, norr. Tände pipan, andades ut till
ovan, under och mitten. Delade luft, delade rök, renade. Tre språk, fyra språk,
alla språk. Ihop, var och en för sig och tillsammans. Förenade i det stora
andetaget som bär oss alla. Sjungandes till trummornas rytm. Hjärtats sång,
resandes ur fötterna, ur urberget, ur hymn och önskan, ur det som rensas bort
mot det som ger plats. En gemensam resa med individuella mål. Som handens alla
fingrar – alla olika med var och en sin funktion, när de jobbar ihop kan de
skapa stora ark.
Drakar. Vita. Många. Dansandes.
Liten ettrig kAtla mycket mer än budbärare. Liten ettrig kAtla länken till
det stora nästa steget. Vi sitter där på släden, legender breder ut sig under
våra fötter, bakom oss, ovan oss, framför oss, mitt i där vi står. Allt knyts
ihop, alla ljusknappar blinkar i en ny takt, allt verkar öppna sig som en
spindelväv av mysterier oförstående tills nu. 4 vindriktningar, 4 drakar.
Trollkarlar och Trollkvinnor. Vargar och trollstavar. Sjöar. Vita berg. Bllommor
av åska och blixtar. Som i en kokkittel bryggs allt ihop, tillsammans.
Översikten är större än stjärnhimlen där ovan. Större än norrskenets höga rop.
Större än glaciärernas brytande läten.
Men wow, hur mycket mer synkront kan det bli än så här? Varje gång en stig smalnar, en annan höjd
öppnas upp, ett annat djupt gap storknar svart neråt, en annan stjärna tänds på
sammet plingar polletterna i århundradets jackpot.
17 december 2016. Eller är det 17 artember -5750? Kanske till och med 15
venember 3012?
Det spelar ingen roll. Tiden är vad den är, inte vad vi tror att den är.
Stor vit drake är här. På väg till bergatrollen vi är. ”Boom, boom, boom”!
Cecilia Götherström, 17
december 2016
Geen opmerkingen:
Een reactie posten