Camilla: Vilma och hujaffen Helge - del 3

 - Först måste vi äta litegrann, bestämde mormor Maya. Helge, hämtar du lite mat till flickan?

Helge trippade iväg och kom tillbaka med ett knippe morötter och en lång gren som han bar i munnen. På grenen hängde glänsande, röda äpplen.

 - Ee iiee oing?

 - Du får nog sätta ner maten först så jag förstår vad du säger, fnissade Vilma.

Med ett brak landade alla morötter och äpplen vid Vilmas fötter.

 - Är du lite hungrig? försökte Helge på nytt.

 - Jag är jättehungrig! ropade Vilma och tittade sedan strängt på Helge. Men jag tycker inte om morötter.

 - Det här är solrötter, inte morötter. De växer bara här, hos oss hujaffer. Vilma plockade upp en av solrötterna, luktade, kände på blasten.

 - Det ser ut som en morot. Hon rynkade på näsan.

 - Smaka nu. Det är inte samma sak.

Vilma knaprade försiktigt på solroten som såg ut precis som en morot. Den var hård precis som en morot...men SMAKEN! Det smakade som apelsiner och citroner, som mogna persikor! Sol! Smaken virvlade runt i Vilmas mun.
 - Men vad gott! Varför är era morötter mycket godare än de vi har hemma?

Maya sträckte fram en solrot till.

 - Du kanske måste lära de där hemma hur de kan odla såhär goda solrötter? Hon kisade hemlighetsfullt och tittade på Vilma som om hon ville säga någonting speciellt.

- Det vill jag, sade Vilma. Jag ska lära dem.

Mormor Maya tog en tugga av en sprakande solrot och torkade snabbt bort en tår.