Harmoni
Utan att Rayana hade lagt märke till det hade två lite äldre musfröknar och en liten pojkmus smugit sig in i allrummet, Optimus syskon.
Ödlorna som hade fullbordat sin jullek krälade, lekte tafatt längst väggarna.
Himlen var klädd i blåvioletta nyanser. En stjärna lyste ensam i natten.
Midnatt var nyss gången.
Vinterns första dag var i antågande.
Rayanas nätta fingrar rörde sig graciöst över pianots svart, vita tangenter. Introt tog sin början i tonarter av moll och övergick sedan i durskalor. Dess trolska toner intensifierades av 9 altfioler, de 9 gröna papegojornas byggde upp stycket likt smultron som träs på ett strå av vass.
Moder hare strök över cellons gyllene trådar, medan småhararna lät trianglarnas klankar resonera. Påfågeln hade omvandlat gitarrens melodi till nyckelharpans äldre tonfall.
Vinterns första dag var i antågande.
Optimus iakttog Rayana, hennes vackra silhuett som speglade vinternattens sagor.
Han lade märke till den gyllene nyckeln som hängde runt hennes hals.
Orkestern spelade upp till en koreografi i förfäders fotspår, så ändrades kursen, tolkades stycket på nytt. Vivaldis årstider, vintern, levande och trolsk omfamnade ekens kärlek.
Där i kärlekens ek förenade sig Optimus med Rayana i en fyrhändig virtuos, en egenhändig tolkning av det som kommit och gått.
I bakgrunden gnistrade 21 lågor. Optimus systrar och hans bror hade tänt ett ljus för varje dag som Rayana varit på väg.
De 3 syskonen bevittnade hur stearinet långsamt, långsamt, smälte och ändrade skepnad. Hur det ur stearinets smältande massa ett träd växte fram.
Ett träd med gyllene stam och silverfärgade grenar, med gröna blad och röda äpplen.
Rayanas familjeträd tog form på samma gång som hon upphörde att söka, på samma gång som hon insåg att hon hade hittat de rätta frågorna.
Trädets rötter var begynnelsen till alla likasinnade själars brunn.
Rayana ville inget hellre än att sjunka djupare i kärlekens ek.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten