Ann-Charlotte: Drömmar av guld - 3

Köttgryta

Varför hände det ingenting?
Hennes fötter var frusna förstod hon eftersom de hade känts lite varma först och sedan börjat sticka runt tårna.
Hon kände att hon inte hade långt kvar till tårarna,
vad gjorde hon här?
Vart var hon egentligen?
Hon som alltid hade stenkoll på allt och alla, som alltid visste vad hon skulle göra, hur hon skulle reagera, på vilket sätt - alltså enligt hennes förprogrammerade mall,
hur skulle hon vara nu?
Hon visste varken ut eller in.
Vad var det här för plats?
Varför var det ingen hemma?

I nästa sekund gled dörren upp på glänt,
värmen som strömmade emot henne var ljuvligt inbjudande.

Hon tog några steg inåt, tvekade, avvaktade, vågade inte störa, inte bara kliva på utan tillstånd.
Kanske var det att hon inte vågade eller så var dat mörkret som omgav henne.

I gången hängde det två ljuslyktor, en på var sida om henne. Rödmålade stålkanter omgav de fyrkantiga små lyktorna.
Utan att tänka lirkade hon av den högra ifrån kroken och började sin färd inåt.
Någonstans i fjärran hörde hon en gitarr spela, melodin lockade, sjöng och strålade. Musiken ifrån gitarrens strängar strålade samman i en fontän av varma känslor.

Rayana höll ljuslyktan framför sig, lyste upp tunneln som virvlade inåt mot djupet av ekens inre.
I utkanten av ljusets stråle uppfångade hon glimten av en liten mus, eller var det en grävling, hon var inte säker. Den var försvunnen innan hon kunde lysa upp den ordentligt.

Magen kurrade, hon hade huvudvärk, hungern pockade på samtidigt som matoset av köttgryta med morötter, purjolök och senapssås nådde hennes sinnen.