Naturens rytm
Moder hare var förtrogen med jordens mylla. Med sin visdom hade hon trollat fram ett grönsaksland som var precis lagom för att livnära de utkorade som bodde i kärlekens ek.
Där odlade hon bortglömda grönsaker som en hyllning till växternas rike. Pepparrot, jordärtsskocka, svartrot, kålrabbi, rättika, sådana grönsaker som människan hade glömt bort namnen på, som nästan hade utrotats eller i de flesta fallen ersatts med stiligare kollegor.
Hon vårdade sitt grönsaksland ömt, sådde i lera och lade torkat gräs som ett skyddande hölje över de små frön som grodde och fröjdades. Himlen, månen och solen, ledsagade henne och hennes gröda. Hon lyssnade till månen till solen och alla årstiderna, hon lyssnade till naturens rytm, rörde sig i dess dans. Med regelbunden tystnad återfann hon det som människan och naturen hade funnit hos varandra någon gång för länge sedan.
Hela morgonen lång hade moder hare och hennes småharar knogat och släpat. De hade samlat grönsaker, bär och svampar. Med förenad förnöjdhet hade de sköljt, hackat, rivit och knådat alla ingredienser.
De dukade upp till en riktig festmåltid.
Till förrätt vankades det rotsoppa , småhararnas favorit.
I allrummet hade Optimus, de 9 papegojorna, Rayana och påfågeln redan tagit plats runt bordet.
Rayana hade haft svårt att slita sig ifrån alla kärleksbreven och hade smugit med sig ett under blåklockshatten.
Optimus som såg hur hennes ögon glimmade så där alldeles speciellt så att de nästan slog gnistor, undrade i sitt stilla sinne om hon funnit gammelmormor Elizabeths brev.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten