Vilma somnade tillbakalutad mot Helges mage, men bara för en liten stund. Hon vaknade med ett ryck. Stenarnas gåta ekade i hennes huvud.
- Lyssnar ni?
- Frågan är: Vad kan vi ta till oss?
Lägerelden flämtade. En ung mammahujaff sjöng en vaggvisa för sin lilla. Hennes ljusa röst vaggade och strök, målade trygghet där den var försvunnen.
Vilma fick syn på Maya som vaggade med i takt till sovande videung. Hon såg plötsligt så ung ut i kvällseldens sken. Hon njöt av stunden, av den tidlösa trösten.
- Vid alla heliga hujaffer.
Plötsligt visste Vilma vad det var de kunde ta till sig.
Mitt i cirkeln, intill elden, en liten flicka:
- Hujaffer! Det finns något kvar som vi måste göra. Kristallbäcken har sjungit för er sedan urminnes tider. Hon bär era tårar. Ikväll ska vi sjunga för henne.
Först var det vara tyst. Ingen sade någonting, ingen sjöng. Bara vackra ängelansikten som tog in det flickebarnet sade.
Sedan steg ur gyllene halsar, det mest sagolika hummande Vilma någonsin hade hört. Djupa, vibrerande klanger steg, som om de kom inifrån jorden själv.
Elden tilltog i ljus och kraft. Den ena hujaffen efter den andra sträckte sina läppar mot himlen för att låta sången regna ner i kristallbäcken som ett regn av juveler.
I timmar sjöng de. De kunde känna livskraft och mod återvända. Om de skulle bli tvungna att ge sig av, skulle de klara det också.De sjöng för vattnet som så kärleksfullt renat och tröstat i alla år. Skänkt liv.
När elden brunnit ut somnade de alla, ung som gammal, utmattade och lyckliga.
Dova hovslag mot knastrande gräs väckte den sovande gruppen när solen började gå upp. Helge kom farande med vild blick. Flämtade:
- Kristallbäcken. Bubblar.
Alla kom på fötter och hovar och sprang ner till den döende vattenkällan. Underifrån marken, som en underjordisk fontän, strömmade och bubblade kristallklart vatten, som om det kom rakt inifrån planeten. Inte uppifrån sjön. Sakta breddades den lilla stråla som fanns kvar till ett virvlande, strömmande väsen som hälsade de som sjungit så renhjärtat med nytt liv.
En av de små kunde inte vänta, vadade i och drack drack drack tills magen spände och huvudet isade. Frustade, skrattade högt.
Kloka Maya tackade i tystnad de som skickat hit lillflickan. Nya tider väntade nu.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten