Så många listor. Så mycket att göra. Varje dag, varje sekund, varje minut. Så
många beslut att fatta och lika ofta det är väldigt lätt att skjuta på dem
genom att vända sig för att kolla Instagram eller Facebook istället.
Där jag står nu är det bara ett beslut att fatta. Gå tillbaka. Eller kliva
in i ljusgången. Även om ljusgången är lite skrämmande, ser väldigt smal ut
härifrån där jag står. Men jag har ju ingen aning om hur det ser ut några steg
längre upp. Det går inte att se med blotta ögat. Jag vet precis vad som står
att vänta mig, vänta oss, om vi vänder om och vandrar tillbaka.
Båda två tittar de på mig. Den äldsta borrar in sina mörkbruna själaportar
i mina. Håller kvar blicken med ett ”
tänk inte ens tanken, det finns ingen annan väg än dit där ljuset faller på
stigen, hur taggigt, mörkt och läskigt det än verkar vara runtomkring. Att leva
i apati tar död på din själ, din vilja.”
Den yngsta vänder sina vackra, varma, mjuka, pillimariska, gula själaportar
mot mig. ”Vart du än går, jag hänger på.”
Jag tar ett djupt andetag. In. Ut. In. Ut. Så är det. Gå. Följ din takt,
men låt dig själv inte sakta in till ett tipp-tapp-tipp-tapp-tippe-tippe-tipp-tapp-tipp-tipp-tapp
här inte. Tvekan är döden. Själadöden. Tvekan kväver vetandet. Därför är det så
bakvänt att be andra människor om råd. Det man instället ofta får är deras
tvekan och åsikter klistrade på en själv. Ingen vet bätre än du själv om dina
steg.
Vi kliver in i klippskrevan, på stigen mellan bergen, rakt in i månskenet.
Just nu är det bara glitter från snökristaller, små skuggor längs väggarna och
röken av vår andedräkt som rör sig.
De är lyckliga. De är så lyckliga när vi stövlar på där genom snön mina två
själaystrar och jag. Små huskyhjärtan sjunger och jag sjunger med. Försiktigt
först och sedan högre och högre.
”Oh helga natt, oh helga stund för världen”, och sedan bygger vi ihop
resten av texten på vårat sätt.
Sjungandes, ylandes, ömsom springande, ömsom hoppandes, skrattandes och skällandes.
Vi dansar på klippstigen som leder upp, upp, upp.
Cecilia Götherström, 15 December
2016
Geen opmerkingen:
Een reactie posten