Ann-Charlotte: Drömmar av guld - 18

Rikedom

Optimus stolthet var inte att ta miste på. 
Till förrätten hade han berättat med färgsprakande ord om Elizabeth. Hans gammelmormor, hans egen anförvant som hade slitit hårt som diskerska på en herrgård. Hon hade dragit sitt strå till stacken ändå från sitt 12:e levnadsår, sörjt för sin lillebror utan att blinka, tagit över där hennes mors armar inte räckte till mera. 

Vid huvudrätten hade han beskrivit Elizabeth som tillbakadragen och tystlåten men med en gyllene dröm så stark att Rayana riktigt kunde känna dess intensitet. 

A hjärta E tänkte hon för sig själv. 
Optimus hade berättat att Elizabeth fortsatt att skriva verser, som om de blivit hennes trygga hamn, hennes tillflyktsort och passion. Hon brukade sitta i köksvrån och skriva i hemlighet. 

Han hade berättat om herr Adrianus, herrgårdens son som hade upptäckt hennes hemlighet. Som hade fascinerats av hennes verser, fängslats av hennes sorgmodighet. Hur hann funnit vägen till hennes hjärta. Hur de hade träffats i smyg och byggt upp något som omvärlden inte kunde förstå, byggt upp något som omvärlden inte kunde rasa. 

Rayana och djuren hade lyssnat och dragits med. Optimus var en mästerlig berättare. 
Rayana kunde inte låta bli att förundras över vilken rikedom han besatt. 
Elizabeth, flickan som hade blivit kvinna i samma slag som hennes far gick bort, hon som diskat på en herrgård och som skrivit verser i köksvrån när ingen såg på. 
Optimus rikedom, hans familjehistoria som förts vidare i generation. 

Rayana var inspirerad, kände sig vilsen och liten på samma gång. Fast hon redan var en fullvuxen älva sökte hon en förebild, sökte hon sin egen framtid och historia. Vem kunde hon fråga? Vem kunde ge henne svaren hon saknade när den äldre generationen redan hade gått, när de redan försvunnit och valt att tiga?

Efter en utsökt efterrätt bestående av likördoppade kex toppade med en krämig mascarpone, satte sig Rayana, Optimus och djuren sig framför brasan. 

Samtidigt som eldens flammor steg mot höjden kunde Rayana höra förfädernas stråkorkester. Dess mullrande, bullrande, bankande, de närmade sig med stormsteg. Skuggorna som gömde sig i den täta dimman, viskningarna och lockropen från en annan tid. Hjärtslag i ett annat tidevarv men i samma livscirkel.