E hjärta A
Fågelkvitter var i antågande, sorlade i skilda tonarter. En lila sjal av minnen bar de med sig i dess fågelmunnar. Av begynnelse i sinom tid, av korsstygn, av silke, skapade de återigen en skyddande barm, ett fångnät för älvan med den karminröda blåklockshatten.
Så elegant som en circus prinsessa på trapets fångades hon upp mitt i sitt fall av sina vänner.
Brevkuvert, stora som små, seglande från takets höjd ner mot golvtiljorna, ströddes ut, runtomkring, bredde ut sina dammiga vingar.
Den minsta av de 9 gröna papegojorna plockade varsamt upp ett kuvert med näbben och räckte det till Rayana.
Guld flingor virvlade återigen i rummet.
Hon öppnade brevet med allra största varlighet:
Långvik December 1865
Allra käraste Adrianus,
Ännu en morgonstund är kommen, ännu en dag fylld till brädden av längtan nalkas.
Nätterna är kalla och mörka, vindarna som blåser, blåser råa och isande rakt igenom mitt inre.
Jag gråter av trötthet, av rädsla för livet, jag gråter för att jag inte kan förstå.
Min prins jag vet att folk inte ser mig, en diskerska som jag räknas inte i din värld.
För mig är du den allra vackraste, jag vill skänka dig mina milda sånger.
Du är mitt hjärta, du är min sorg.
Jag skulle ge allt för att hålla dig nära,
när kan vi vara tillsammans igen?
Mitt inre brinner i uppror mot det som har tagits ifrån oss.
Jag vet att du var tvungen att gå, jag vet att vi inte kan ses tillsammans, jag vet
min käraste men ändock önskar jag med hela mitt hjärta att vi en väg må finna.
Duster strid, söner och döttrar av ett annat folk,
En tagg, en droppe blod,
jag vill skänka dig mina milda sånger, mina blommors själ.
Slumra stilla du min kära
glöm ej min kärlek i din dröm.
Högaktningsfullt
Din Elizabeth
Geen opmerkingen:
Een reactie posten