Eken
Ekens stam var påtagligt till åren kommen, dess
yttersta skikt var rynkad och bubblig.
Dess grenar som formade konturerna av en utsträckt
hand, sträckte sig emot öster.
Det luktade mylla och hästlort. Om solens hade
tagit sig friheten att skina mellan trädens grenar skulle Rayana ha sett en
skimrande klump just där ljusets strålar möttes. Nu blåste en otäck, håglös
vind som gjorde det nästan omöjligt att rikta blicken rakt framåt.
Med ena kinden vänd bort ifrån vinden och den röda
blåklockshatten stadigt tryckt emot hjässan gjorde hon en anstalt att närma sig
träd dörren.
Bakom en sten tittade en liten grå mus med spetsig
nos fram. Han sniffade i luften, ställde sig på bakbenen och plirade
eftertänksamt emot älvan.
Snötäcket som skapats i samma sekund som hon landat
framför hans hem var vackert precis som älvan. Han uppfångade den söta doften
av jordgubbar, dess doft kittlade hans mage.
Dörren var av miniatyr format, dörrvredet av guld,
på en namnskylt av glas hade någon målat med klumpiga bokstäver. Kärlek läste
hon högt för sig själv.
Rayana knackade på.
Inget hände.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten