Camilla: Vilma och hujaffen Helge - del 16

Många år senare, när Vilma hade vuxit upp till en rakryggad ung student, tänkte hon ofta tillbaka på sin tid hos hujafferna.

Varje gång hon ställdes inför svåra situationer, använde hon sig av känslan hon haft när hon och Helge varit tvungna att försöka rädda ett helt folk. Det låg kvar en magi i alla minnen, som rann in i de utmaningar hon mötte här "hemma". Saknade gjorde hon ofta. Hon älskade sin lillebror Nils men visste att hon hade en syskonsjäl i Helge.

Den här decemberdagen var som alla andra dagar i hennes studentliv. Trodde Vilma.

Hon kom hem från universitetet, kastade väskan i hallen och jackan på en stol. Det första hon fick syn på när hon kom in i vardagsrummet var en tom burk jordnötssmör på golvet. Sedan hennes benjamin fikus, halvt uppäten. En omkullvält fåtölj. Öronen började tjuta och ljuset verkade förändras, bli mjölkaktigt och skarpt.

Långsamt och lite rädd smög hon på knarrande parketgolv riktning sovrummet. Gardinstången hängde på sniskan.

I sovrummet låg ALLT huller om buller. Och så mitt i detta kungliga kaos, låg han och sov. Hennes Helge.

Ihopkrupen vid sidan av sängen, med den långa halsen härligt inbuffad i hennes broderade kudde.

Hon blev lätt i huvudet, ögonen sved.

Försiktigt, försiktigt, lade hon sig bredvid ansiktet hon så många gånger sett för sitt inre.

Han hade blivit större. Mycket större. Biffigare. Såg farligare ut än när han gjort entré i hennes skidoverall för länge sedan.

Plötsligt ryckte det till i hans stora näsborrar. Han slog upp ögonen och skrämdes av hennes närvaro.

I en vinande dansuppvisning försökte han komma upp utan att lyckas. Hans enorma ben och smällande hovar gled ut på sovrummets trägolv. Efter några ofrivilliga piruetter stod han äntligen framför henne, med halsen dubbelvikt som en fällkniv.

 - Vilma?

Hon log.

 - Wow. Du är ju...vuxen.

 - Ska du säga, din tokiga hujaff. Du ser ju livsfarlig ut.

Ögon möttes.

 - Helge. Vilma kramade hårt.

 - Du måste följa med mig, Vilma. Vi har stora problem i vårt land.

Han tittade allvarligt på henne.

 - Det har dykt upp en häxa i hujaffland.