Julgransgläntan
Tunnel öppnades upp, gjorde plats för en skogsglänta.
Här bodde granarna, somliga lika gamla och till åren komna som vader ek, somliga yngre och spänstigare. Gammal och ung, medelålders och ny, inbjudande men på samma gång mäktiga och stolta. Glänsande med djupgröna barr och vässad håg.
Pyntade med julens alla fröjder. Kulor av glas och porslin. Hjärtan, röda, renar bruna, och änglar med spröda vingar av spunnet socker. Istappar formade av vinterstormar som rasat och rivit ner, som piskat blossande kinder och bildat torra, fnoskiga stycken på hakans tipp.
Kottar som spretar, med små hårda knoppar i lager på lager, på lager.
Rayana fnissade, dansade en fröjde-dans. Om hon hade varit en ballerina skulle hennes kjol blåsas upp likt Marilyn Monroe, utvidga sig och frasa i piruetternas hastighet.
Hon nådde skogen i ett språng, skogsgläntan log och nickade bekräftande.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten